Drömryssar och visioner: Sverige under klacken

Ryssvärme och ryssvinter, ryska bestar till vargar och ryssfemmor. Rysk kultur är extrem, fattig och totalitär och ryssen vill inget hellre än att pådyvla andra länder sina enahanda och färglösa vanor.
Detta är associationen till Ryssland, bilden av ett land som för vidare ett aggressivt Sovjetbeteende, är barbariskt och odemokratiskt.
Så har det varit och så verkar det förbli i allmogens sinne.
Nu är ju Ryssland inget föregångsland på något sätt då det kommer till demokrati och internationell aggressivitet, å andra sidan har vi hela grejen med glashus och bjälkar att ta hänsyn till.

Hur som helst.

För trettio år sen, liksom idag, stod Ryssland och hotade bakom knuten. Med hemliga planer, lömskt dubbelspel och brutalt krigsvåld skulle Sverige vara ett enkelt byte för den lede ryssen. Detta hade kommit till Curt Olsons kännedom bland annat genom hans egna profetiska drömmar, men han hade även fått vatten på sin kvarn från bröder i tron vilkas syner och vittnesmål stödde invasionsteorierna.
Dessa farhågor tyngde Curt till den grad att han grundligt undersökte dem på släpp nummer 77 i kassettserien "Evangelium på kassett - The gospel on tape", med det väldigt lovande förtydligandet: "Profetior, syner och uppenbarelser samlade och sammanställda av Curt Olson"!
Han tar hjälp av kände konspiratorikern och UFO-forskaren Jüri Lina för att svara på frågan "Skall Sverige ockuperas 1984?". De verkar båda överväldigande överens om att Sovjet hade långt framskridna planer på en invasion av Sverige. Till sin hjälp hade de invasionslystna inte bara en överlägsen krigsapparat utan även avancerad parapsykologisk krigsföring.

Jüri Lina tillsammans med Lars Adelskogh, ur Tidskriften Sökaren 1987.

Jag gillar alltid en god konspirationsteori, den hjälper till att hålla sinnet lite flexibelt och öppet för mönster det annars är lätt att förbise i vardagens homestagade medietilltal. Det blir dock plågsamt korkat då konspirationen lämnar det dunkla antagandets hörn, frågetecknen avlägsnas och den plötsligt är färdigformulerad, självklar och uppfläkt under skrivbordslampan för att stolt visas upp av en babblande privatspanare.
Clas och Jüri bryr sig tyvärr inte om några tvivel, de trevar aldrig eller testar oväntade stigar eller scenarion. På lite under en timme maler de igenom hur en hypotetisk ockupation ska gå till, källreferenser involverar, som nämnts ovan, drömmar och profetiska syner, men även avhoppade ryska militärer och underrättelsemän.

Produktionen är intressant med flertalet inspelningar av offentliga vittnesmål och predikningar insprängda. Dessutom finns en väldigt stämningsfull passage som Curt själv spelat in natten den 3:e september 1976 efter att han vaknat upp ur en skakande drömsyn!


Curt Olson

"CO77 - Skall Sverige Ockuperas 1984?", Kassett, 1983

CO77_skall_sverige_ockuperas_1984_.zip (80,7 MB / 192 kbps)

Våga "negga": Gerda Antti

Sitter och sorterar i lite digitaliserat ljud och snubblar över en ganska intressant parentes till inlägget Leva Livet: Rollo May. Det är en passage ur ljudboksversionen av Gerda Anttis bok "Fjärrvärme", inläst av författerskan. Utifrån Rollos medverkan i filmen "Sagolandet" riffar hon lite osentimentalt kring begreppet leda i en tid av existentiell flykt.

gerda_antti_om_leda.mp3 (3,5 MB / 320 kbps)

Boken utgiven 1991 medan ljudboksversionen kom 1993.

Hundar och skogsblomster: Ensliga barnasånger

Att lyssna på barnskivor med vuxna öron är ju ofta ganska jobbigt då få barnskivor lever upp till de krav på dramaturgi eller musikaliska nyanser som ofta krävs för att fånga lyssnare vilka åren nött och gjort blasé. Vissa lyckträffar dyker dock upp här och var, ett knippe personliga favoriter presenteras här.

Ola Ström & Per Dunsö har spenderat gott om tid i barnkulturssvängen och är väl mest ihågkomna för sin pajjiga serie "Solstollarna". Men sju år innan de firade det rusiga åttiotalet med att snickra baddräkts-TV för barn avslutade de det patosfyllda sjuttiotalet med skivan "Schlagerfest-På-Valen". Det är den andra av två skivor baserade på ett radioprogram där de under pseudonymerna Professor Djurström och Göte Skötare ledde barn till medvetenhet kring de problem som drabbade fauna och miljö i fotspåren av människans glupska framfart.

"Schlagerfest-På-Valen" hade jag som barn men spelade den sällan då den stod sig dåligt vid sidan av kassettkopior av "Kapten Zoom", "Vem Ska Trösta Knyttet" och annat rat som hörde det tidiga åttiotalet till.
Då jag i vuxen ålder gav skivan en genomlyssning fastnade jag direkt för en perfekt dysterballad där plågsamt djurförsöksutsatte hunden 27:an reder ut sitt elände kontrasterat mot den idealiserade mysvovven Tessi. Absurdt formulerade besvikelser och våndor ackompanjeras av mjukt gitarrplock och smäktande sorgsen tvärflöjt. Tyvärr förtar textens överdrivet binära berättande en hel del av låtens potential och den fastnar i nån form av humoristisk limbo istället för att blomma ut helt och fullt.
Skivan har ett klassiskt upplägg med dramatiserad diaolog mellan låtarna, för att hjälpa till att skapa sammanhang har jag tagit med den build up som föregår Tessi och 27:ans utbristande i sång. Denna är dock bifogad som en separat fil för att undvika att den måste genomlyssnas inför varje lyssning.

Per Dunsö & Ola Ström

"Schlagerfest-På-Valen", LP, 1978

tessi_och_27an_intro.mp3 (2,4 MB / 320 kbps)

tessi_och_27an.mp3 (7,5 MB / 320 kbps)

Två hundar är även huvudpersoner i den (i alla fall på ytan) betydligt mer glädjefyllda "Truls Og Trine". Denna berättelse har klätts i en svalt världsvan och kontinental schlagerproduktion och målar upp en bekymmerslös tillvaro för de små valparna och deras ystra matte. Det är bus med katter, nosa omkring på marken, räcka tass och annat gøy tills de blir för trötta och måste vila. Hela denna mysiga tillvaro besjungs med skrattet i halsen.

Musiken pekar dock åt något betydligt mer melankoliskt, återigen markerar flöjterna någon sorts sorg eller saknad och orgeln nöter olycksbådande i vänsterörat.

Anita Hegerland

"Trylletrall", LP, 1970

truls_og_trine.mp3 (6,7 MB / 320 kbps)

Snurr-skivan levererade under femtio- och sextiotal en rad EP:s med skojiga och uppbyggliga barnsånger. På den 36:e utgåvan headlinar den dystra "Kungens Lilla Piga", nån sorts socialdemokratisk hyllningssång till arbetslinjen. Skivan avslutas dock smakfullt och mänskligt med "Plocka Vill Jag Skogsviol", vilken mer än väl förtjänar att plockas in i sällskapet med de två spåren ovan.
Kanske kan man med viss rätt tycka att denna gamla folkvisa är något pekoral, men den innehåller även ett par strofer av ansenlig tyngd och skönhet. Härlig är även den klang Ulla-Greta Hansén lägger an i insjungandet. Trots att hon var av ringa ålder så behärskar hon till fullo det märkligt pressade och uppskruvade tonläge man vanligtvis associerar med den gamla tiden och knotiga tanter på kvistiga kyrkbänkar.

Ulla-Greta Hansén

"Kungens Lilla Piga", 7" EP, 19??

plocka_vill_jag_skogsviol.mp3 (6,2 MB / 320 kbps)

Alla filer finns samlade i en .zip för smidigare nedladdning för den som så önskar: barnasanger.zip (21 MB / 320 kbps)

Leva livet: Rollo May

Det är med glädje jag presenterar fyra timmar Rollo May-föreläsning, två timmar solosnack och två timmar frågestund med åhörarna!
Rollo May hade ett monumentalt inflytande på mig i tjugoårsåldern. Snart femton år senare kan jag börja ha viss förståelse för de vilka anser honom vara alltför dyster i sin ton. Något tråkig är även hans stadiga rotning i den europeiska klassiska kulturen (men han visar i alla fall en vilja till respektfull förståelse då han hanterar den unkna hem-och-skola-hetsen kring perverterad samtidsmusik och "slääm-dännsing" som bubblar upp hos en åhörare). Dessa små tidens naggningar till trots; han besitter fantastisk klarsyn och är en sällsynt röst som med största ödmjukhet tar livet och människan på nödvändigt allvar.

rollo_may.zip (156 MB / 96 kbps)

Allt tyder på att detta är från en av "Modet att leva"-konferenserna arrangerad av Åke Högberg någon gång under 1980-talet, eventuellt i samband med att Rollo May besökte Sverige i och med filmandet av Jan Troells "Sagolandet" (färdig 1988). Han talar om att han arbetar med en bok om myter, med vilken han antagligen syftar på "Ropet efter myten", vilken utkom 1991. Rimligtvis kan man gissa att vi rör oss någonstans runt 1985-87 i denna inspelning.

Dessa filer har klippts ihop utifrån fem stycken kassettband vilka överlappade varandra lite huller om buller, före och efter klippunkter kan det därför vara en viss skillnad i klang och brusnivå. Under frågestunderna tonas en rumsmikrofon in då åhörarna talar, den är annars stum för att undvika onödigt brus samt burkighet på Rollos röst.
Tack till mor av vilken jag stal kassetterna.

Huvudduk och bistert blängande: Helgfrid i dåtid

Bild ur boken "Nordlandets döttrar" av Karl Andersson.
Bokförlaget Libris 1971, ISBN saknas.

Sveriges bästa, del 4: Cecilia Bruce

Cecilia Bruce är en sen bekantskap för mig, men till skillnad från mycket annan ny musik man fattat tycke för plöjde hennes toner och ord ner sig i själens allra känsligaste trakter redan efter ett par lyssningar.
Första kontakten skedde för lite mer än ett år sedan då jag på jobbet satt och gick igenom gamla loppiskassetter i jakt på samplingar och snubblade över några sällsamma stråk- och flöjtfigurer vilka genast loggades. Väl hemma spolade jag mig snart på plats och vid en andra mer sansad lyssning insåg jag att det var en briljant låt bakom dessa stråkar och flöjter. Återigen lyssnade jag, denna gång med fokus på texten för att utifrån den kunna googla fram låt och artist; jag slogs sönder och samman av lyriken som sträckte sig långt bortom musikens briljans, det var fantastiskt! Låten hette "Aldrigs Polska" och blev flitigt youtubad de följande dagarna. Efter ett års väntan på Tradera har jag äntligen kommit över ett exemplar av EP:n med "Aldrigs Polska" och tre andra spår.
EP:n inleds med två spexiga och stundtals banala sånger, "Vem Vill Gå Med Mej Hem" har viss charm i soundet och bjuder några textmässiga klurigheter, "Örnsköldsvik" känns mest gapig utan varken elegans eller humor. B-sidan bjuder betydligt dystrare tongångar och teman. Inledande "Gräs Ska Växa" öppnar med melankoliska naturvyer, en saknad, tidens gång och stoisk acceptans därinför. Den slutar dock i hopp om ett återförenande och en framtid. "Aldrigs Polska" avslutar skivan med sina lösryckta och sorgsna bilder, här eskalerar istället hopplösheten och dess avslut lämnar ingen tröst.
Nu ska man kanske inte med alltför stor frenesi anamma så dystra besvärjelser, men är de så vackert förpackade är det nästintill omöjligt att låta bli.


Cecilia Bruce
"TV-Fyndet Cecilia Bruce", 7" EP, 1962
cecilia_bruce.zip (19,5 MB / 320 kbps)

Observera att det finns ytterligare en EP med namnet "TV-Fyndet Cecilia Bruce". Denna är släppt på Decca, har ett annorlunda omslagsmotiv och framför allt andra låtar. "Vem Vill Gå Med Mej Hem" samt "Aldrigs Polska" saknas, där finns istället "Kommer Du Till Mig?" och "Jag Vill Inte Gifta Mig".

Anarki & breakhysteri: Ates

En gammal vän till mig från gymnasietiden försåg mig i slutet av 90-talet med en rad inspirerande kassetter från hans projekt Ates. Där presenterades täta och aggressiva samplingsvävar vilken gjorde lite som de ville och inte brydde sig nämnvärt om skavanker och skevheter. Jag antar att det på den tiden titulerades som någon form av digital hardcore, idag skulle en tysk skyddsrumsklubbshipster antagligen prata om old school breakcore eller dylikt. Musiken bygdes i alla fall utifrån hårda breakbeats och ett kreativt samplande, företrädesvis från kärv jazz, diverse orientaliskt och hardcore/metal. Den tidens eklekticism gjorde sig gällande, men i mina öron inte på ett så skitnödigt och uddlöst vis som så ofta blev fallet hos många av omfamnarna av det gränslösa nya.
Personligen föredrar jag de två första kassetterna, då var det fortfarande en enpersonsmani som mer förutsättningslöst sökte sig fram mellan fokuserade, fullvuxna spår och mer skissartade snuttar. De två sista kassetterna uppvisar en viss gleshet och avmagrande, om det är ett resultat av fler kockar blandades in, nya arbetssätt eller självcensur vet jag inte. Vad jag förstår var de första aldrig tänkta som annat än pålyssningsexemplar för nära och kära, och kanske försvann något av närvaron då musiken gick från ett stream of samples-conciousness till mer av ett medvetet modellerat kärl att förpacka och leverera ett budskap?
Hur som helst, det är god lyssning, väl värd att spridas bortom de få vilka då hade tillgång till kassetterna.


Ates
"Untitled", Kassett, 199?
untitled.zip (116,2 MB / 320 kbps)


Ates
"OMC/One Man Collective", Kassett, 199?
one_man_collective.zip (76,2 MB / 320 kbps)


Ates / Ayhan IAM
"When The Revolution Is Televised...", Kassett, 199?
when_the_revolution_is_televised.zip (25,3 MB / 320 kbps)


Ates
"While The Samples Destroy", Kassett, 199?/200?
while_the_samples_destroy.zip (38,1 MB / 320 kbps)

Jag gissar att första kassetten gjordes någon gång -96 / -97 och den sista nånstans tidigt 2000-tal, väldigt eventuellt -99. Tack till Björn som lånade ut "When The Revolution Is Televised..." så att jag kunde scanna omslaget.

Bokstyling och grannlåt: Besvikelsens böcker

Liksom människan är litteraturen hon genererar av skiftande kvalitet, dessutom är det lika lätt att dölja en boks bleka innehåll med ett spännande omslag eller fräsig titel som det är för folk att pynta och skruda bort sin mer eller mindre intetsägande eller ruttna personlighet. Besvikelserna bland boklådor och antikvariat är väl inte lika hisnande som de på Gävle Cityfest eller Facebook, men minst lika frekventa. Nedan följer några böcker vilka i fyndögonblicket ingjutit stora förhoppningar men senare visat sig vara bländverk allena.


Carl J. E. Hasselberg
Alkemister och grubblare i Jämtland på 1600-talet
Särtryck ur Jämten, 1922

Titeln ger förhoppningar av djärva metallurgiska och själsliga modifikationer, ljusskygga levnadsöden, mossbelupna utmarksstugor och galningars dystra eremitliv.
Inlagan framlägger endast att två relativt välbärgade jämtländska officerare hade en mer gnostisk vinkel på sin kristna tro och företog sig vissa experiment, samt att en av dem gick i landsflykt på grund av förföljelse från konsensuskyrkan.



Frank Heller
D:r Zimmertürs diagnoser
Albert Bonniers förlag, 1928

Det man betalar för är skeva perspektiv enligt tysk expressionism, Freudporr, MK Ultra, patologisk brottslighet, LSD-terapi, psykotiska landskap och vanföreställningar.
Det man får är småputtriga äventyr med en rundlagd, ofrivillig deckare vilken kuskar runt i småborgerliga miljöer på kontinenten.



James Baldwin
Att vara neger
Wahlström & Widstrand, 1956

Vid en första anblick skulle detta kunna vara den hemliga manual vilka nervösa södermalmsbor spenderade det sena nittiotalet sökandes efter. En grundlig och exakt genomgång i att föra sig, klä sig och tala som vore man av afrikanskt ursprung, en förutsättning för en vattentät och oantastlig wiggerpersona. Något Fredrik Strage lär ha betalt en förmögenhet för en dassig fotostatkopia av.
Närmare granskning avslöjade boken som en samling personliga essäer kring att vara afroamerikan i USA och Europa.



Brita Tornell
Johan och Dag finner Viveka
Albert Bonniers förlag, 1968

Omslagsillustration och titel utlovar en mash up mellan Tvillingdeckarna och vår samtids våldsfetishistiska populaslitteratur. Håglösa gossarna Johan och Dag finner på sommarlovets första dag Vivekas skändade kropp i ett gammalt uthus. Beslutade att lösa brottsmysteriet på egen hand håller de tyst om sitt fynd och ägnar resten av sommaren att leta dagböcker, spionera på gubben Nilsson i granngården och skissa gärningsmannaprofiler av det sexualbrottsliga psyket. En "The Reflecting Skin" för det litterära mellanstadiekanon.
Baksidestexten hävdar dock att boken handlar om något helt annat.

VintagePodd #3: Fjällflickan Angelika

Intressant reportage om vardag och framtid för flicka i Lapplands utmarker. Djuren, det praktiska arbetet på gården och stundande skolstart avhandlas tillsammans med en godhjärtad reporter.
Om det är isolationen, rejäla föräldrar eller en kombination därav som gjort att hon lagt sig till med ett lillgammalt och smått märkligt språk framgår aldrig, men det är sannerligen ett nöje att lyssna till. Jag instämmer i den gamla söndertuggade allmogevisdomen: "Men se barna, dom säger alltid som det är ju."

Somriga hälsningar från Ryssen Lönnå-Levengood!

vp3_fjallflickan_angelika.mp3 (28,7 MB / 192 kbps)

Sändes antagligen 1991. Tack till mormor för inspelning.

Sveriges bästa, del 3: Kjell Höglund

Kjell Höglund kan uppskattas på många plan, störst publikt genomslag har väl de mer pillemariska och slött vardagsförsupna låtarna ur hans katalog haft. De teman av politik, vardagsapokalyps, kärlek, transformation, inre och yttre skärskådande, privatmytologi och poetiskt resande som hans övriga verk erbjuder är det tyvärr färre som njuter.
Sedan väldigt unga år har jag exponerats för Kjells musik och efter en sorts nyupptäckt vid sexton år fördjupades mitt intresse och jag har sedan dess försökt att bättre förstå och känna in de Höglundska temata han presenterat på skiva och litterärt. Att peka ut någon av hans skivor som mer oumbärlig än den andra är svårt, alla förtjänar sin plats i hyllan, istället presenteras här lite mer perifert Kjell Höglund-material, ett knippe låtar vilka han själv inte framför men heller inte är covers, samt två radioreportage.


Anita & Bosse Andersson
"Anita & Bosse Andersson Sjunger Till Orkester", LP, 1970
Spår nr. 4

I TV-dokumentären "Jag steg av tåget på den här planeten och här är jag" berättar Kjell om den första av hans låtar som släpptes på skiva, en sång vid namn "Annorlunda Land" vilken en (vapenfri) lumparkompis satte ny, religiös text till och gav ut på skiva innan Kjell själv hann släppa något. Då jag grävde backar hos Frälsningsarmén för några år sen plockade jag upp en LP vilken jag inte riktigt förstod varför jag granskade närmare, den lades dock med detsamma i inköpshögen då Kjell Höglund stod listad bakom en av låtarna. Då dokumentären ännu inte fanns på youtube och min egen VHS saknade en fungerande spelare gick det inte att med säkerhet verifiera att det rörde sig om rätt Höglund annat än genom att kontakta Bosse Andersson personligen. Ett telefonsamtal senare hade jag fått bekräftat att det var den rätte Kjell samt att LP:n antagligen släpptes 1970. Dessutom berättade Bosse lite gamla minnen, bland annat om jamkvällar på ett Hotell Björkudden som låg i närheten av deras placeringsort.
Låten "I morgongryningen" har alltså musik av Kjell Höglund och text av Bosse Andersson. Kanske kan den upplevas något överdådig och mättad i sin skrud, men å andra sidan skulle något sånt här stilfullt kunna ackompanjera en glest besökt landsortsrestaurang den dag då Roy Andersson får för sig att sossefiera Twin Peaks.

Lasse Englund
"Den Andra Depressionen", LP, 1977
Spår nr. 4, 6, 10 samt 11

Lasse Englund har spelat på flera av Kjells skivor samt släppt egna skivor på Alternativ (sedermera Atlantis) vilken även varit Kjells label genom åren. På Lasses andra skiva "Den Andra Depressionen" finns fyra spår med text av Kjell. Kanske skänkte han bort texterna på grund av att de flesta inte var något vidare eller så kommer sig den upplevda anonymiteten av en alltför sirlig inramning och pressat framförande. Mest utpräglat slår det igenom i "Brigitte Bardot" där en redan svag text slaktas av en dramatiskt återhållen krystrock, i andra änden av kvalitetsstegen bjuder "Aladdins Lampa" en i sammanhanget sparsmakad melankoli till en text med såväl pregnans som en del fascinerande bilder.


"Han Är En Galen Klokgubbe", SR P1, 1987
Radioreportage Med Kjell Höglund, SR P1, 1989 eller 1990.

Två radioreportage med Kjell i centrum, bandade från Sveriges Radio P1.
Närmare info om Klokgubbe-programmet finns här
Högintressant lyssning för någon med ett intresse för Kjells musik eller tankevärld.
Mormor tackas för inspelningarna.

Allt finns packat här: kjell_hoglund_misc.zip (129,4 MB / musik - 320 kbps / reportage - 192 kbps)

Osalig ande: Mylingen

En samling intressanta foton av barnagastar.


Ektoplasmisk manifestation i fotots nedre vänstra del. Ur boken "Nybyggarbarn" av Marianne Liliequist, ISBN91-7174-606-4.


Privatduplicerat vykort.


Mylingsyskon i ateljemiljö, troligen en dokumenterad seans el. dyl.


Vykort daterat 1922. Inköpt i Tyskland av Marr från rosa katten. Tack!


Mylingen skymtas till vänster i bild. Privatduplicerat vykort.

VintagePodd #2: Mörkerkvinnan Ann Ekeberg

Ann Ekeberg gav i början av nittiotalet ut den fanatiska boken "FÖR SVERIGE - PÅ TIDEN", ett förvirrat lapptäcke av vilda spekulationer kring diverse populärkultur, klädsamt inramat av en sirlig frikyrklig moralparanoia. Trots bokens humoristiskt fundamentalistiska ton och haltande feltänk kan man ge henne några rätt i delar av kritiken av subkulturers konformerande funktion och dess intellektuellt avtrubbande verkan. Dock kvarstår det faktum att skulle man samla all världens människoexploaterande lortkultur i en riktigt grisig DVD-box skulle denna fortfarande vara så mycket mer uppbygglig än Anns inkrökta dödsbruna världssyn. I bokens inkvisitoriska vanföreställningar snurrar hon inte bara in på skrattretande stigar kring rollspel, rockens "dödsrytm" och det faktum att hemglass säljer glass med monstertema, utan hon likställer även homosexualitet ("...detta oerhörda förakt mot Skapelsen!") med pedofili och nekrofili och anser att sexualundervisning leder till incest. För att verkligen spä på världsfrånvändheten anser hon sig själv sedan barnsben vaccinerad mot videovåld, "...och det medelst: 1. Gud som haver 2. Havregrynsgröt 3. Mamma hemma".

Här bjuds ett kort, tänkvärt utdrag ur "FÖR SVERIGE - PÅ TIDEN!":

"En gång var jag ouppmärksam på min sons barnprogram. Vi hade varit på gymnastik, och jag hade inte kontrollerat kvällens TV-utbud. För precis när så skulle ske, ringde telefonen. Samtalet var viktigt och drog ut på tiden. Plötsligt hör jag min son William gråta. Jag kom rusande på mammors vis. Jag trodde knappt mina ögon, när jag tittade på bildrutan. Den var full av de vidrigaste häxor. Och detta hade min son tittat på!
William hörde ju så klart, vad jag tyckte om TV:s policy att visa skräck på bästa barnprogramstid. Om jag hade skrivit till Sveriges Television och klagat, hade jag antagligen fått samma svar som en kollega, nämligen:
"Tack för brev. Vi har med intresse tagit del av Era synpunkter. Hälsningar NN."
På natten vidtog William tydligen egna mått och steg med svenska TV-producenter, för med hög och "profetisk" stämma sa han i sömnen: "Ni får inte lov att visa såna filmer för mej, som är så liten!" Visst har han rätt!"

Stycket ovan är det som följt med mig klarast från boken. Det är långt ifrån det mest spekulativa och krystade som bjuds bland alla snurriga analyser, men det visar med skrämmande klarhet på ett eller en kombination av två illavarslande alternativ:
- Ett fritt ihopfabulerande av verkligheten där ens barn används som slagträ för att driva sin tes.
- Det otäcka då ett hunsat barn känner sig nödgat att i vardagen iscensätta absurda skådespel för att leva upp till förälderns förväntningar och dogmer.

Tyvärr porträtterar inte radioreportaget nedan Anns mer rabiata och hänsynslösa sidor utan ger en ganska blek bild av en kvinna med en något udda mission. Jag uppmanar den som ännu inte läst boken att göra så snarast.

vp2_ann_ekeberg.mp3 (18,7 MB / 192 kbps)

Sändes antagligen runt 1991 då det låter som om hennes bok är nyligen utgiven.

Hennes webbsida är tydligen nere sen ett par år tillbaka, men via Wayback Machine kan man få en glimt av hennes korallrosa clip art-tillvaro: Anns Värld

Nu för tiden verkar hon mest intressera sig för new age-injicerad österlandsfilosofi ur såväl hindu- som islamskolan, samt lyssnar på nyandlig prettosvett i form av Kenia Ytterman. Möjligen är det en långt driven eukemeni, möjligen ett verkligt steg bort från inkvisitionsparanoian.

Tack mormor för att du värnade min själ och bandade detta.

Detta stackars flickebarn får illustrera den Ekebergska andan och husera i en trygg och skyddad miljö, fri från sataniska influenser, knarkreklam och Garbage Pail Kids. (Privatduplicerat vykort, årtal och ursprung okänt.)

Evangelium i pundarton: Lasse "PP" Nylén

Som en liten parentes till Fetlers kyrkosång kommer här ett behjärtansvärt försök att popularisera Jesus stillande av stormen på Genesarets sjö samt utdrivandet av oren ande ur den besatte vid Gerasa (Markus 4:35-5:20).
I sin ivrighet att göra en barntillvänd och hipp iscensättning lägger Lasse "PP" Nylén in en så pass entusiastisk växel att det snabbt slår över i en parodisk ton som mest för tankarna till en tjackig huvudstadsmissbrukare av den gamla skolan, nyfrälst och nynykter för åttonde gången.

Man kan även iakkta en intressant diskrepans, stroferna "Spådomar är lögn, magi är bara skräp!" (B-sidans Jesusrap "Sätt dig ner och lyssna") rimmar illa med det faktum att en av musikerna faktiskt heter Carlos Castaneda.


Lasse "PP" Nylén
Befriaren, Kassett, 1995
befriaren.zip (40,8 MB / 192 kbps)

Utgiven av Södermalm Media Music. Tack till Björn som försåg mig med kassetten.

Jag skulle vilja knyta an detta till ett fint loppisfynd, en crooked Christ med slitna missbrukar-/byfånedrag: Märkligt snett ansikte, svullna kinder, ett slött och ett vilt uppspärrat öga, mun som lite frågande hänger öppen, eventuellt fryst i en smaskande rörelse.
En skön syntes mellan kitschig hötorgsexploatering och Pinguestetik.


Ett hemtrevligt och primitivt amatörjobb i grov lera.

Sjung lovsång alla länder: Familjen Fetler

Familjen Fetler sjunger rysk bibelsång.

Nattklaviatur: Dr. Z och själen

I min mors skivbackar fanns tre stycken LP:s vilkas omslag jagade skräck i mig som barn: Mandrill - S/T, The Edgar Broughton Band - S/T samt en nu glömd Grace Jones-skiva (eventuellt Nightclubbing).
Länge trodde jag att det var The Edgar Broughton Band som låg på skivspelaren då det i vardagsrummet spelades en särskilt läskig men samtidigt spännande pianorock. Även om musiken var bättre och mer sensibel än vad omslaget skvallrade om så hängde i mitt huvud läskig musik samman med ett läskigt omslag.
Ett par år och lite förnuft senare insåg jag att Edgar Broughton spelade en ganska oskyldig och mysig rock och det märkligare katakombpianot hörde hemma i en färggrann sleeve med festliga utvikningsmöjligheter. Bandet hette Dr. Z och det blev en skiva jag lyssnade på allt oftare, jag fäste mig vid den så pass att jag i hemlighet norpade den ur backen då jag flyttade hemifrån.

Det är dunkel, progressiv rock vilken stöder sig på diverse klaviatur istället för den gistna gitarrkryckan. Atmosfären är mörk och måttligt ond, mycket tack vare rösten och cembalon (ett instrument jag i vanliga fall ofta finner motbjudande, men här funkar ypperligt). En intensiv tripp genom en till synes monoton, men i grunden varierad och innerligt skulpterad musikvärld.

Sorgligt nog medför min tidiga fascination för skivan även att den spelats av klumpiga små barnafingrar vilket säkerligen adderat till dess slitna finish och ganska omfattande knaster.


Dr. Z
Three Parts To My Soul (Spiritus, Manes Et Umbra), LP, 1971
three_parts_to_my_soul.zip (86,3 MB / 320 kbps)

Släppt på Vertigo. Skivan ska tydligen vara hyfsat rare och återutgivningar har gjorts på såväl vinyl som CD.

Rant#1: GAK går loss på skitsamhället

Från en tid då public service-media inte var infantilt och efterblivet kommer här två snuttar med det klipskt skägg vid namn Gunnar Adler-Karlsson.

I det första från radioprogrammet OBS nån gång runt regeringsskiftet 1976 iscensätter han hur det kunde låtit då Marcus Wallenberg briefade sina vampyrkollegor i Bilderberggruppen. Han går igenom de strategier han tänkt nyttja då hans smådjävlar äntligen fått fritt spelrum även i den politiska maktens bollhav.
Märk väl parallellerna med dagens debatt då pseudofrågan om en "stabil" ekonomi ruskas runt i allmänhetens tomma kranier till den milda grad att det stiger från ett ihåligt rassel till skräckinjagande domedagsoväder vilket effektivt tvingar isär skinkorna på den skuldsatte och nervöse arbetstagaren. Motvilligt men med en lättnadens suck accepterar den sedan all den förnedring och övergrepp som bjuds från de som tafsande och flämtande lovar att ställa allt till rätta.

I det andra klippet från Maria Wendehögs program "Det gäller livet", antagligen sänt under sent 80-tal, går Gunnar mer allmänt loss på organisationers inbyggda moralproblematik, samhällets allmänna misströstan gentemot sig självt, bristen på idealitet, fördumningen av människan, arbetarrörelsens svek osv.
Tyvärr saknas början och slut av programmet, men det är ändå väl värt en lyssning.

Så sitt inte med hakan i dyn såhär i valtider, lyssna på GAK, fundera, rasa och misstro.

rant1_gak.zip (34,6 MB / 192 kbps)

Mormor tackas för inspelningen.

Punkzigenare: Hans Caldaras

OBS! Se till att läsa Hans Caldaras egen kommentar på detta inlägg där han detaljerat rätar ut mina frågetecken samt förser oss med ytterligare lite intressanta detaljer!

"Zigenaren", en skön singel som oblygt höjer rösten kring romernas situation i Sverige. På A-sidan sjunger Hans Caldaras den kärva "Minns du" med backning av Mascots. B-sidan innehåller "Gélem gélem", den romska folkhymnen, i vad verkar vara en inspelning från Jugoslavien med ej namngivna musiker.
Den senare är traditionell och vad man kan vänta sig på en sån här 7":a, däremot är "Minns du" en punkig och rak skildring av eländiga förhållanden, samhällets svek och att vara oönskad. Trots sin hårda ton och tema är låten charmig och mysig, dessutom får man mitt i låten en pedagogisk spoken word-Q&A kring den romska frågan.

Systemet och allmogen fördöms gång på gång på ett sätt man gärna skulle höra i dagens fattiga diskussionsklimat. Formuleringar som "Vårt illojala hemland", "-Svenska folket och den allmänna opinionen, hur är det med den? -De är felinformerade." och "Det var regeringen som svek" är lysande.


Hans Caldaras / Mascots / ???
"Zigenaren", 7", 196?
zigenaren.zip (18 MB / 320 kbps)

Jag vet inte om singeln överhuvudtaget hade ett omslag då den kom, men då min saknar omslaget har jag ingen info om label och utgivningsår. Men utifrån att Mascots lade ner 1969 får man anta att den släpptes någon gång under 60-talet.

Nationaldag i österled: Det fria Estland

Då min vän Charlotta i slutet av februari besökte Estland drog det ihop sig till nationaldag, försvaret affischerade friskt inför högtidsdagen och den driftige Charlotta plockade med sig en hög affischer hem.
Det är ett estetiskt sammelsurium vilket förutom det sedvanligt osmakliga allmogeflirtandet även bjuder vibbar av balkankrig, WWII och lumparspex.











Svårigheterna att fotografera av stora affischer, särskilt i uselt hemmaljus förklarar bildernas skevheter och flammighet.

Detta blir det sista av Estland på ett tag.

Estnisk exilfolk: Bröderna Urb

De estniska bröderna Toomas och Tarmo Urb hoppade av till Sverige i mitten av 1980-talet. De verkar vara två folkligt präktiga kulturpersonligheter med vissa pompösa drag, och nog skiner ett segt arv av estradörtrött europeisk vistradition igenom på många ställen av denna skiva. En del spår uppvisar dock märkliga toner och en medryckande melankoli vilken gör den väl värd tian jag gav för den.


Tarmo & Toomas Urb
"Imeline Aas", LP, 1980
imeline aas.zip (70 MB / 320 kbps)

Utgiven på den svenska labeln Terra.

Semester i österled: Det ockuperade Estland

Motiv från kolchosen "S. Kirov Model Collective Fishery"


Dwelling-houses of the fishermen.


The boarding-house for the labour veterans of the S. Kirov Model Collective Fishery.


"Duck's Nest", the kindergarten of the S. Kirov Model Collective Fishery. Pupils of the kolkhoz children's art school at summer practice.


The medical centre of the S. Kirov Model Collective Fishery.


Fish nurseries at Roosna-Alliku and Pärispea.


Chairman of the Board Oskar Kuul, Merited Fisherman of the Estonian SSR. A board meeting of the S. Kirov Model Collective Fishery.


The winter-garden of the S. Kirov Model Collective Fishery.