Då jag var 16 år presenterade Björn en del för mig då osmakade musikyttringar. Förutom obskyr black metal var de första saker jag spisade ur hans skiv- och kassetthyllor diverse goregrind. En märklig genre där tematiken kretsar kring rostfria tänger, att klafsa omkring i varig sörja, företa sig obduktioner samt att med stort intresse iaktta och beskriva diverse sjukdoms- och förruttnelseförlopp.
Det var en ganska skakande och mörk upplevelse.
15 år senare lyfter jag LP:n Ragamuffin Child av Lindy Michaels ur tiokronorsbacken på Tjockloppisen. I hopp om att den är samplingsbar köper jag, bara för att besviket konstatera att den innehåller jämntjock, ganska anonym folkpop. Allt är tråkigt utom A-sidans femte spår Communicable Diseases, det är bisarrt och 20 år före sin tid. Så här lät akademisk gore 1968:
communicable_diseases.mp3 (7,4 MB / 320 kbps)
Vilken trivselmisär!
SvaraRadera