Antagligen en dussinschlagerplatta i många öron, själv anser jag den vansinnigt komplett, inspirerande och högst drabbande. Snygg, melankolisk schlagerpop med gott om folkinfluenser, smakfullt arrangerad och klädd i en smäktande blålila ljudbild drypande av längtan och barrskog i skymning.
Två av spåren är skrivna av Kerstin själv, en handfull är traditionella folkvisor, resterande är tolkningar och original av tunga låtskrivarnamn, bland annat Olle Adolphson, Anders Falk och Berndt Egerbladh. Respekt till producent Ingela Pling Forsman vilken uppenbarligen lyckats med att samla rätt skara människor vid rätt tidpunkt.
Kerstin Forslund var under 1970-talets första hälft aktiv i grupperna Älwdalingarna och Small Town Singers. Under eget namn har hon gett ut LP:n Här (1977) samt CD:n Vägen Hit (2007). Läs mer på hennes hemsida: http://musikrum.se
Detta blir en kort fristående uppföljning till föregående spektakulärmedicinska post.
Då jag var 16 år presenterade Björn en del för mig då osmakade musikyttringar. Förutom obskyr black metal var de första saker jag spisade ur hans skiv- och kassetthyllor diverse goregrind. En märklig genre där tematiken kretsar kring rostfria tänger, att klafsa omkring i varig sörja, företa sig obduktioner samt att med stort intresse iaktta och beskriva diverse sjukdoms- och förruttnelseförlopp. Det var en ganska skakande och mörk upplevelse.
15 år senare lyfter jag LP:n Ragamuffin Child av Lindy Michaels ur tiokronorsbacken på Tjockloppisen. I hopp om att den är samplingsbar köper jag, bara för att besviket konstatera att den innehåller jämntjock, ganska anonym folkpop. Allt är tråkigt utom A-sidans femte spår Communicable Diseases, det är bisarrt och 20 år före sin tid. Så här lät akademisk gore 1968:
P1 sänder nuförtiden hälso- och medicinmagasinet "Kropp & Själ", det är ett brett, trivsamt program med en holistisk och personlig profil. För 25 år sedan hette P1:s medicinska program "Doktorn har ordet", som namnet signalerar var det rotat i en något mer traditionell (eller möjligtvis auktoritär) folkbildningsestetik. I programmet svarar överläkare Peter Paul Heinemann på lyssnarbrev genom en väldigt korrekt uppläsning av de små uppsatser han författat för att förklara och reda ut sjukdomar eller problematik. Gammal god katederundervisning alltså, om än väldigt mysig och i en ovanligt god ton. Nu är det inte bara den sköna formen som är behållningen med detta klipp, "patienten" som är uppe för diagnos har en hel del knepiga issues vilka Heinemann avhandlar så gott och mjukt han kan. Det hela präglas av någon form av väldigt artig brutalitet, som till slut blir kringlande manipulativ och smått komisk. Han drar även en märklig berättelse från ett maskätet parallellfall. Lägg märke till att programmet saknar vinjettmusk, antagligen för att inte genom glam och skrål svärta den medicinska objektiviteten.
Påan och avan är med i sin helhet, de är tillsammans med själva programmet en utmärkt illustration på att public service hade så mycket mera av såväl public som av service förr i tiden, i både tilltal och tema.
Detta skrämmande norska julkort, poststämplat 1961, får illustrera programmet och allt vad det innebär av tomtar på loftet, att känna sig hemsökt, svunna ideal med mera:
En mycket trevlig inläsning av H.P. Lovecrafts "Fungi From Yuggoth", ett knippe skräcklyrik vilken här inramas av välkomponerad synthambient. Tycker man att Lovecrafts noveller tenderar att lida av en viss långdragenhet och aningen för explicita passager är detta en bra och effektivt kortfattad kaka att knapra på.
H. P. Lovecraft / John Arthur / Mike Olson "Fungi From Yuggoth", Kassett, 1987 fungi_from_yuggoth.zip (136 MB / 320 kbps)
För kalenderbitare finns scanningar av de mer informativa delarna av inlagan här: notes.zip
Utgiven på förlaget Fedogan & Bremer. Kassetten har även kommit i en CD-utgåva vilken verkar vara slutsåld.
Oftast betyder en oannonserad bonusskiva i en skivbytesförsändelse att avsändaren lämpat över nåt generiskt skräp på dig som denne inte har hjärta att bara kasta. Kanske hade också den italienare eller tysk som sände mig Frrrank C. den dåliga smaken att se ner på denna 7":a i skenet av de ruttna kassetter som var paketets i förhand uppgjorda last? Dennes förlust i sådant fall, själv blev jag efter lyssning jublande glad och mina fördomar om överraskningsgåvor rämnade.
Plonkiga lortbreakbeats, fräsande keyboardambient samt inbryt av lite konkret oväsen, allt nästintill ständigt inramat av ett par frenetiskt bearbetade skivtallrikar. Det är jäkligt lo-fi och avvägningen mellan monotoni och damp i arrangemangen är perfekt.
Frrranck C. "Hale Bopp Brings Closure To Heaven's Gate", 7" EP, 1998 hale_bopp.zip (30 MB / 320kbps)
Släppt på tyska Staubgold. Det verkar finnas minst 3 stycken olika omslagsversioner på EP:n. Frrranck C. har även släppt under namnet Westland, deras obetitlade 7" (1995) har en hel del beröringspunkter med detta, saknas gör dock den övergripande atmosfären och entusiasmen.
"Sommarsoppa", en radioteater i 15 delar av Täppas Fogelberg, sändes sommaren 1984 i Sveriges Radio P1.
Storyn är absurd och övermättad, produktionen skev, cartoonig och med utmärkt musik. På nåt sätt känns det som ett skönt barnprogram för vuxna, belamrat med klyschiga och simpla byggklossar vilka ledigt sammanfogas i unika och alltigenom närvarande former.
Notera att det är inspelat på en sliten köksradio och låter därefter, att tre av de 15 delarna saknas samt att den sista delen är stympad och fragmenterad. Kan man bortse från "bristerna" bjuds man dock nästan tre timmar god och märklig underhållning.
Om någon sitter på bandningar av de delar som saknas eller är inkompletta får denne gärna höra av sig.
Tack till mormor Karin som idogt bandat P1 genom åren och därmed fångat detta.
