Nattklaviatur: Dr. Z och själen

I min mors skivbackar fanns tre stycken LP:s vilkas omslag jagade skräck i mig som barn: Mandrill - S/T, The Edgar Broughton Band - S/T samt en nu glömd Grace Jones-skiva (eventuellt Nightclubbing).
Länge trodde jag att det var The Edgar Broughton Band som låg på skivspelaren då det i vardagsrummet spelades en särskilt läskig men samtidigt spännande pianorock. Även om musiken var bättre och mer sensibel än vad omslaget skvallrade om så hängde i mitt huvud läskig musik samman med ett läskigt omslag.
Ett par år och lite förnuft senare insåg jag att Edgar Broughton spelade en ganska oskyldig och mysig rock och det märkligare katakombpianot hörde hemma i en färggrann sleeve med festliga utvikningsmöjligheter. Bandet hette Dr. Z och det blev en skiva jag lyssnade på allt oftare, jag fäste mig vid den så pass att jag i hemlighet norpade den ur backen då jag flyttade hemifrån.

Det är dunkel, progressiv rock vilken stöder sig på diverse klaviatur istället för den gistna gitarrkryckan. Atmosfären är mörk och måttligt ond, mycket tack vare rösten och cembalon (ett instrument jag i vanliga fall ofta finner motbjudande, men här funkar ypperligt). En intensiv tripp genom en till synes monoton, men i grunden varierad och innerligt skulpterad musikvärld.

Sorgligt nog medför min tidiga fascination för skivan även att den spelats av klumpiga små barnafingrar vilket säkerligen adderat till dess slitna finish och ganska omfattande knaster.


Dr. Z
Three Parts To My Soul (Spiritus, Manes Et Umbra), LP, 1971
three_parts_to_my_soul.zip (86,3 MB / 320 kbps)

Släppt på Vertigo. Skivan ska tydligen vara hyfsat rare och återutgivningar har gjorts på såväl vinyl som CD.

Rant#1: GAK går loss på skitsamhället

Från en tid då public service-media inte var infantilt och efterblivet kommer här två snuttar med det klipskt skägg vid namn Gunnar Adler-Karlsson.

I det första från radioprogrammet OBS nån gång runt regeringsskiftet 1976 iscensätter han hur det kunde låtit då Marcus Wallenberg briefade sina vampyrkollegor i Bilderberggruppen. Han går igenom de strategier han tänkt nyttja då hans smådjävlar äntligen fått fritt spelrum även i den politiska maktens bollhav.
Märk väl parallellerna med dagens debatt då pseudofrågan om en "stabil" ekonomi ruskas runt i allmänhetens tomma kranier till den milda grad att det stiger från ett ihåligt rassel till skräckinjagande domedagsoväder vilket effektivt tvingar isär skinkorna på den skuldsatte och nervöse arbetstagaren. Motvilligt men med en lättnadens suck accepterar den sedan all den förnedring och övergrepp som bjuds från de som tafsande och flämtande lovar att ställa allt till rätta.

I det andra klippet från Maria Wendehögs program "Det gäller livet", antagligen sänt under sent 80-tal, går Gunnar mer allmänt loss på organisationers inbyggda moralproblematik, samhällets allmänna misströstan gentemot sig självt, bristen på idealitet, fördumningen av människan, arbetarrörelsens svek osv.
Tyvärr saknas början och slut av programmet, men det är ändå väl värt en lyssning.

Så sitt inte med hakan i dyn såhär i valtider, lyssna på GAK, fundera, rasa och misstro.

rant1_gak.zip (34,6 MB / 192 kbps)

Mormor tackas för inspelningen.